På Lyran

Hajpen kring denna mrs. Brown-avfälling har inte direkt mojnat märker vi när vi försöker boka bord. Dels är det lite svårt att komma i kontakt med stället, man måste lite gammeldags ringa på en telefontid och snällt be om plats. Vi har försökt förut och blivit nekade, men så plötsligt en tidig fredagskväll ...

... som är kall och blåsig. Tyvärr sitter vi på änden vid delat bord placerade nära ytterdörren. Tyvärr (igen) måste man vädra upprepade gånger då det steks och grillas, för annars går brandlarmet, vilket vi också får uppleva. Det drar kring benen och "det finns för- och nackdelar med ett öppet kök".

Denna negativa erfarenhet går hand i hand med stämningen man vill förmedla på stället: man kan sitta vid bardisk och titta rakt in i det öppna köket, menyn är bara en lista på ingredienser utifrån vilken rätter komponeras spontant samma dag, vinerna är till stor del naturliga och man blir upplyst om att den här delen av stan är mycket "dynamisk".  Allt detta är dock inte bara skitnödighet. Engagemanget ÄR stort. Sådär så att man blir riktigt inspirerad och uppfylld. Mannan må vara spontant komponerad, men slarv märker vi inte av. Det är bara smaskens alltsammans. Servitören är dessutom hipp, kvick och slängd.

Vi får bubbel i glasen, kumminkryddat bröd med smör. Första rätten är en tunn skiva svamp (ängsskivling) till vilken man gjort en sojakräm på lamellerna och sedan hyvlat rikligt med ost över. Svårslaget. Sedan rågbrödskex, rökt creme fraiche, mandelpotatis och kokt purjo. Lent och fint.

Under en hög med riven kålrabbi finner vi gurka, och marinerade pilgrimsmusslor. Musslorna försvinner lite i allt det syrliga tycker en del av oss, men det är en fin, frisk komposition.

Höjdaren blir ugnsbakad rotselleri, en stor mängd smör, päron och västerhavsostsås. Krämigt, mustigt, syrligt. Till det en ekad chardonnay. Det här hade man kunnat dänga i sig en hel del av. Tallrikar och mungipor slickas.

Hjort i form av korv och bit med kål, sky och äpplen är väl genomfört, gott, men kanske inte så spännande. Rödpanget slinker ned.

Sedan kommer en nygammal klassiker: rödbetor med getost (som glass). En given kombo som  nu blivit dessert. En inte så söt dessert. Dessertvinet är lite kort, men helt OK.

Början är således lite bättre än slutet, men det finns egentligen ingenting att klaga på i matväg. Vi har dock hört att det ibland kan bli lite ojämnt pga spontaniteten, men det märker vi inte av idag. Kalaset går på ca 700 pix per kuvert (alltså 5 glas vin, 2 försnacks, 4 rätter), vilket inte kan kallas ogint. Vi kommer överens om retur, men då i källaren eller till sommaren.

Av 10 möjliga poäng
Mat: 8
Dryck: 6
Miljö: 4
Service: 9
Prisvärdhet: 9