Carib Kreol

Det närmaste vi kan komma en liknelse för denna upplevelse är tuggummi.

På utsidan förrädiskt inbjudande med krispig yta: lätt att få bord en fredagkväll då övriga ställen är igenkorkade, exteriören är backpackig, spännade och lite hemlig. Vad döljer sig egentligen där inne? Haschisch? Mango? 

På insidan mjuk och initialt ganska gott: drinkarna som man uppger är blandade av någon form av världsmästare är roliga, för det mesta ganska goda, men ibland på gränsen till blaskiga. Det är mango i flera stycken. Försnacksen är friterade bollar fyllda med grönsaker. Hyfsat smakliga dippsåser kommer till, en av såserna är gjord på mango och någon form av mjölkprodukt. Sötpotatispommes är också gott.  

Inredningen är ganska mysig och avslappnad. Musiken går i baktakt.

Efter ett tag blir vårt gummi lite smaklöst och tråkigt: grillade köttstycken av inte allt för hög kvalitet men hyfsad kryddning serveras med torrt ris och samma dippsåser som innan (ja, en finns det mango i). Öl (bryggd med mango) som inte smakar så mycket mango dricks till. Det är seg väntan på att maten skall komma.

Tuggummit blir allt segare: nästa sällskap efter oss vill ha bordet, vi har beställt dessert för 45 minuter sedan och vill gärna äta denna innan vi går. Ganska raskt kommer en söt mangodessert (just det, mango) med dulce de leche in. Det är ingen hit direkt utan en såsig blandning av sött utan kontraster. Vi vill betala. Det tar ytterligare 30 minuter - alldeles nyss var det ju så bråttom? Personalen är seg (haschisch?), precis som tuggummit var de spänstigare och lite rappare i början av relationen. 

Till slut letar man bara efter lämpligt kärl i vilket man kan göra sig av med denna sluttuggade guttaperka. Men billigt är det. Precis som tuggummi.

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 4

Dryck: 5

Service: 2

Miljö: 7

Prisvärdhet: 8