Bästergatan

I dessa av migration präglade tider kan det här med härkomst och tillhörighet diskuteras. En av gästerna menar sig verkligen vara från Göteborg. Hans brytning verkar också genuin. Men stadsdelen varifrån kocken kommer räknas enligt honom inte till det "riktiga" Göteborg, tjuvhör vi när de båda munhugger över bardisken på Västergatan. Viktigt? Nja. Mannaiter nöjer sig nog med "norr om Hässleholm" som geografisk referens när man talar om Sveriges framsida, varifrån kock, öl, musik och tydligen också gästerna på denna hemtrevliga pärla kommer ifrån. Inte sedan vårt besök på Ambiance i Vindåkra har vi trivts så mycket, ja här är det riktigt flödigt med västsvenskt gemyt och kamratlighet (men inte på det där påklistradenukrökarviochdrarvitsarsättet ...)

Det finns inget bord, men efter uppmaning på hemsidan har vi trotsat marsrusket och fått plats i baren där man ser hela köket och uppläggningsprocessen nära. Man kan också höra det göttiga snacket mellan kockarna och alltså också diskussionerna med gästerna. Lokalen är rätt så liten, men trevlig och ombonad. Tillbakalutad musik strömmar genom högtalarna och det bjuds på danssteg på andra sidan disken. 4 rätter = 400 kronor. Det pirrar i magen av pepp! 

Vi får grumligt, generöst, Alsace i glasen och nybakade små bröd med smör.

En grovhackad, konsistensmässigt perfekt tartar toppad med dragnomajonäs, palsternacka och på något sätt inlagda gurkbitar. Det är gott som sören. 

Därefter blir det styvare vin till en orgie av krämighet: pocherat ägg som likt ett benediktägg är täckt av ramslökshollandaise, men istället för tråkig brödskiva finns därunder dragen, torr anka, picklad lök och senapsfrön. Det gräsiga vinet och löken behövs verkligen för att bryta av denna fett- och kolesterolfest. Det är gott som sören. 

Sedan bourgogne till torsk vars innertemperatur är korrekt (vi ser att de mäter en hel del därinne i köket och den rasar isär vid minsta beröring). Täckt är denna torsk av ostron- och vitvinssås från himlen och det numera obligatorisk stekta fläsket. En krokett fylld med selleripuré frasar sönder och breder ut sig i all sin krämighet. Där finns också spetskål, spänstig svartrot och murrig kastanj. Hälften av oss tycker att det här med krockett kan man låta vara, hälften av oss tycker att det är rätt så festligt ändå. Det är gott som sören. 

'

Sedan blir det "barnkalas" med moscato d'asti i glasen. Knaprig morotskaka, en kula havtornssorbet med en hätta av chokladkräm slevar man tacksamt i sig till detta. Häri finns också tunt slantad inlagd morot, som tyvärr inte riktigt gör sig till känna mer än som konsistens när man har tre glas vin i kroppen. Det är gott som sören. 

Vi inser snart att vi ätit oss igenom en urtypisk nynordisk meny med alla de beståndsdelar som gjorts populära de senaste åren: ramslök, havtorn, grumliga viner (vitt till kött, rött till fisk), örtmajonnäs, torsk med gris. Men vad gör väl det att det inte är det allra senaste när det är så gott. 

Här är också så trevligt och servicen är god och mån. Gå hit ni mannasmackare!

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 8

Dryck: 7

Service: 8

Miljö: 7

Prisvärdhet: 8 (men mat 9)