Vi får lätt bord, även om det tätnar i leden vad det lider. Personalen har brytning (italiensk??) och håller sig i bakgrunden utan att vara alltför frånvarande eller otrevlig. Inredning: svensk standardkrog.
Husets vin är lite tamt, men inte heller dyrt. Charkplattan är klassisk med mortadella, lufttorkad skinka, oliver, kronärtskocksbottnar och salami. Men vad gör ett stort slabbigt salladsblad i botten under grisköttsskivorna? Piffa mindre och servera gärna mer kött, tycker vi, sallad kan man äta hemma. Å andra sidan kostar den bara 100 pix och lägger man på lite får man allehanda godsaker som tryffelsalami, fänkålssalami och breasola. Så vårt utlåtande kanske mer handlar om bitterhet. Dumsnålt av oss.
Sedan blir det pasta. Rejält med sådan. Rejält med grädde är det också i svamp- och tryffelpastan som hägrar i all sin krämighet under ett snöklätt berg av ruccola. Det är i princip allt man kan önska sig en tarvlig och blåsig vardagskväll.
Blåmusselpastan med tomatsås får kanske inte hjärtat att klappa lika mycket, men musslorna är feta och fina. Tomatsåsen tar över och det blir liksom inte så mycket mussla kvar, även om bilden säger annat. Men det här är ju liksom ett medelhavsproblem generellt, att späcka en ömtålig råvara såsom fisk eller musslor med vitlök och tomat är väl liksom bara inkört. Men synd är det ju. Skit samma, det är ändå rätt gott. Pasta går på strax under 150 spänn.
Av 10 möjliga poäng:
Mat: 7
Dryck: 6
Service: 5
Miljö: 5
Prisvärdhet: 7
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar