Det är alltid trevligt och gott på B.A.R. tycker vi. Konceptet är väl inarbetat utan att vara tråkigt och vi föredrar definitivt den mer hemtrevliga och avslappnade stämningen här framför den stela på Bord 13. Vi tycker nog också att kvaliteten här är väl så bra. Det är samma typ av viner och grisfett till brödet, men vi är ju bara amatörer ... och vi vet ju vad ägarna själva säger om saken.
En meny om 4 rätter kostar humana 450 kronor, huvudrätter kring 200 kronor. Det finns ingen tvekan om prisvärdheten i menyn och vi slår till!
Först ur är en smakbit torkat torskskinn med ostronkräm och dillpulver. Rent och fräscht som en havsbris.
I glaset till första rätten hälls en torr, sprudlande äppelcider lagrad på cognacsfat, en mustig, nästan knäckig eftersmak ligger kvar i gommen. Mersmak är lämplig glosa. Första rätten är baserad på vår favoritgrönsak rotselleri som picklats och sotats och får sällskap av krabbkött, en dillkräm och rostade hasselnötter som bryter och harmonierar perfekt. Smaskens!
Att döma av dessa två rätter är den hippa dillen storstilat tillbaka även här på B.A.R.
Som en asiatisknordisk närande och värmande uppenbarelse får vi sedan stekta trattkantareller, krämigt ägg (62,3278963... grader?), fermenterad vitlök i krämform med potatis, svampbuljong och på toppen torkad riven svamp samt picklade små bitar citronskal. Det är strålande komponerat, citronen bryter perfekt och piggar upp. Vädret hade heller inte kunnat matcha detta bättre. Vinet är naturligt och från Loire, kanske lite i det tamaste laget, men ungt och fräscht.
Vildand med knaprig utsida och rå insida i ett par strimlor får sällskap av ankterrin och pumpakräm. Dessutom rönnbär, hyvlad rå pumpa, pumpafrön och kanske lite väl dominerande hyvlad ingefära (ja, lite asien här också alltså). Till detta ett härligt franskt avföringsdoftande naturvin, som vi i euforin glömt vad det var för något. Gott var det hursomhelst.
Paradgrenen dessert är som förväntat fräsch och vuxen med lila slånbärsglass rullad i bovetekrisp och mandel. Fryntlig vit chokladkräm balanserar. Rosmarinolja finns det också. Det låter kanske konstigt och inte alls som en chokladkaka med grädde. Det är det ju inte heller. Trots allt är desserterna i vårt tycke den svaga delen av de flesta restaurangers register men det här är tillsammans med resten av menyn (trots all sin till synes hipsterskitnödiga kreativitet) sjukt gott. Snabbt slinker den ner, nom nom nom. Man lämnas med en tillräcklig mättnad och sötsugstillfredsställelse utan att helt ha vuxit ur sina byxor. Vi får även här franskt i glasen, mousserande muscat, som sig bör, med intensiv fläderdoft.
Här får man som regel något man inte ätit förut till hög prisvärdhet och alltid intressanta vätskor i glasen. Här är lätt att komma till och tillräckligt, men inte för, stojigt. Dessutom får vi bonusbourgogne när vi dröjer kvar av vår engelsktalande, lagom trevliga och entusiastiska servitör. Bara för att han vill. Bara för att det är trevligt och gött här. Heja B.A.R!
Av 10 möjliga poäng:
Mat: 8
Dryck: 9
Service: 8
Miljö: 6 (ovanvåningen, det är lite mysigare en trappa ned tycker vi)
Prisvärdhet: 8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar