Fina representationsfisken på Johan P

Det finns en plats i mannanland där dukarna är stärkta och vita, såserna feta och representationskorten går varma. I den kaklade, spatiösa matsalen rasslar nypressade vita mässjackor med glänsande kopparknappar mellan borden med vitvinsflaskor i högsta hugg medan sorlet stiger mot taket långt däruppe. På Johan P lever idén om den centraleuropeiska huvudstaden och en konservativ matupplevelse från den fina världen.

Vi kommer tidigt en vardagskväll och efter lite pulande får vi sitta ned om vi lovar att stå opp inom tre timmar, vilket väl får anses vara OK. Det kommer en trevlig människa till bordet och snart finns det uppdukat bubbel, chablis och ostron på is. Tyvärr finns under härligheten också någon form av pappersunderlägg som ska skydda duken vilket förtar lite av lyxkänslan. Jaja. Ostronen är från Frankrike. De kostar 35 riksdaler stycket. De är fräscha. De är goda. Det finns citron till. Den som är imbecill kan droppa tabasco på.

Menyn är lång. Det finns en färdigkomponerad trerätters för 500 kronor (hummersoppa, röding, äppelkaka). Man kan välja mellan en hel hop klassiska förrätter som gubbröra och inlagda sillar, men det finns även stråk av modernitet såsom sojamarinerad röding med pumpa. Skaldjur i alla dess former kommer därefter, tätt följt av klassiska soppor och fiskhuvudrätter såsom senapsstekt strömming, röding med tryffelbuerreblanc, moules frites (förstås) och till och med en fritösrätt. Ett stycke kött finns, men det är knappast aktuellt. En vegorätt i form av den klassiska långbakade rotsellerin med hippa tillbehör har man också klämt in. Vinlistan är lång med dominans åt klassiskt franskt, om vi minns rätt. Ja, gud hjälpe oss, hur skall vi kunna välja? Mycket framstår som frestande och om man hade kunnat hade man velat stanna en vecka.

Hur som helst landar vi i pocherad röding med gräddig sås, kantareller och en potatiskrokett som fått smak av tryffel. Fisken vilar dessutom på havskräftor. Rödingen är lös i lamellerna, såsen är fyllig och rik och åt stuvningshållet. Kräftbitarna är pinfärska och fasta i hullet. Kroketten frasig och krämig. Klassiskt smaskens helt enkelt!

Efter ett par glas vin finns det ändå ett visst sug kvar och det slås runt på både pralin och äppelkaka. Praliner får man plocka själv från en pedistal i flera våningar, härligt! Den är mannalandsproducerad av Jan Hedh och Co. Den smakar därefter. Äppelkakan är tunn och kommer in i ett mäktigt kaneldränkt doftmoln. Äpplena åt det syrliga hållet. Vaniljsåsen krämig och fin. Det hela är lyckat.

Sedan kommer notan. Visst var det gott. Visst är det dyrt med fina fiskar. Men inte så till den milda grad. Vinet visar sig kosta 170 kr glaset, men i menyn finns bara flaskpriser. Äppelkakan går på 150 kronor och trots att det inte är något fel på den är smakar det inte så mycket som det kostar.

Här tas viktiga beslut av män i kostym och kvinnor i dräkt. Men det är uppenbart att någon annan betalar.

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 8

Dryck: 8

Service: 8

Miljö: 6 (klassisk, men kanske ändå lite tråkig?)

Prisvärdhet: 3