Mellanrätterna kostar 120-160 pix och finns både i lyxigare varianter med löjrom/foie gras/iberico och lokalt nynordisk anda i form av morötter/betor/jordärtskocka/olingegris/oxkind/nifattar.
Det börjar bäst med nötig fransk chardonnay i glaset och fina frasiga friterade fläsksvålar som dippas i gremolatamajonäs. Gremolatamajonäs visar sig vara en gudomlig frälsning för själen. Ät detta mer i era liv och de blir bättre. Vi lovar.
Det går mycket raskt och innan vi ens hunnit slicka majjon från mungiporna har vi närande jordärtskockssoppa med creme fraiche, chips och tryffel och betor i variationer med de givna tillbehören getost (rökt) och valnötter framför oss. Betorna går inte fel, det är liksom så klassiskt det kan bli utan att vara tråkigt. Det är vackert och välkomponerat. Soppan är mycket god, men lite enformig så det hade räckt med hälften.
Vi fortsätter med torskrygg, grönkål och krämig äggula. Den är liksom soppan närande och trevlig, men för salt. En frisk brytning hade också varit välkommen.
Olingegris med rödkål, färskost och granatäpple blir som ett litet julbord och har dessutom julkryddats. På grisen finns inget att anmärkam men det är liksom vad det är.
Till efterrätt: för en gångs skull en god havtornssorbet, men till den en valrhonachokladkaka som inte riktigt levererar vad det gäller chokladintensitet. Julefterrätten mjuk pepparkaka, lingonsorbet och getost består av en lite för torr pepparkaka (man hade velat steka den i smör liksom) en för tam och mest sötsmakande sorbet men god ost. Kul med jul, men genomförandet haltar tyvärr en aning.
Kanske hade vi vunnit på att ta in lite mer anklever och löjrom, men det är ändå helt klart godkänd mat. Det är som om nynorden här gått in i en trygg lunk. Tänk Lyran fast plankstek (fast gott då alltså).
Av 10 möjliga poäng:
Mat: 7
Dryck: 7
Service: 9
Miljö: 6
Prisvärdhet: 7
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar