Kitchen & Table / Malmö Live

Det är tredje gången vi äter inom ramen för Marcus Samuelssons krogimperium. Inte heller denna gång, då vi tar hissen upp till 25:e våningen i Malmös nya vita skrytbygge, är vi besvikna på mannan. Men inte heller mer än så.

Här är allt fräscht och nytt, förutom den ryggbiff- och bearnaisesmaskande publiken som mest är är här för den vidunderliga utsikten. Svalt men ej ovänligt tas vi emot av personalen. Det är inte direkt entusiasm för arbetsuppgiften, om vi säger så. Till förrätt äter vi lagom rökt öring med indisk kryddning, friska äpplen och yoghurt - gott, men trots denna, till beskrivningen, vilda kombination inget som egentligen tar ut svängarna. De stekta dumplingsen är saftiga och rättikan utgör fräsch brytning.

 Till huvudmål griskind och fläsksvål (sechuanpeppar förstås) och en morotspuré som är höjdpunkten i rätten. Gediget hantverk som ligger på gränsen till att vara i framkant. Nudelsoppans buljong är också gedigen, som man vill ha den, men i övrigt är också denna "lagom" till sitt uttryck.

Efterrätten är, till skillnad från hur det brukar vara i Malmömannans värld, det som ger störst intryck. Även om variationer på ditten och datten börjar bli uttjatat är just denna variation på lakrits och citron en härlig avslutning med fluffig citronformage + bakad vit choklad som texturkontrast, len lakritsglass + citronkrumble, samt en mini-spritspåse med örtig lemon curd + örtsmulor, snyggt, rent och tillräckligt spretigt.

Vinerna kommer mest från Frankrike, USA, Argentina och Chile. Är rediga, men inte de är något vi kommer minnas någon längre tid.

På det hela taget är det gott och kreativt - det finns inget att direkt anmärka på, förutom att inget direkt gör något ordentligt avtryck. Man får vad man förväntar sig: gott mathantverk med twist av nytänk till rätt pris.

Av 10 möjliga poäng:
Mat: 7
Vin: 5
Miljö: 8
Service: 4
Prisvärdhet: 8