BrewDog och normerna

I vår värld var det BrewDog som var först med den nya ölen. Den som gjorde att man förstod att det fanns något mer bortom tjeckisk lager och billig sofiero. Dessutom älskade man kaxigheten, de uppstudsiga namnen och texten på flaskorna som talade om hur förträffligt alternativa och punkiga de där skottarna var med sitt öl. Succén var förstås given när man på sitt studentrum såg de här jackassliknande figurerna göra världens starkaste (och enligt hörsägen inte äckligaste) öl genom upprepad frysning iförda pingvindräkter och dialekt.

Seden dess har det ju hänt en del med öl. BrewDog öppnade bar och nu har den kommit till Malmö. Det är ingen tvekan om att det fortfarande är samma målgrupp nu som då. Här är det råa träpaneler, skämtsamma menyer och massor av öl i olika smaker och former. Dessutom från fler märken än deras eget vilket är kul. Här kan man dricka allt från alkoholfritt till jättejättestarkt. Från Weissbier till tjära. Här sitter männen på rad och talar med varandra medan distade gitarrer brölar i bakgrunden. Och visst talar bartendern endast engelska. Det finns kvinnor, även om de är få. De är tatuerade och svartklädda. 

Man kan också äta korv. Korv som är ganska god och har lite kul tillbehör. Men det är inget man går hit för. 

Bakåtsträvande i all sin punkighet? Nåja. Gå hit och drick öl. Här finns massor. Men försök att inte störas av testosteronet. 

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 6

Dryck: 9

Service: 5 (beställ i baren)

Miljö: 7

Prisvärdhet: 6