Mycket riktigt sitter det två öldrickande män vid bardisken, men det filosoferande de ägnar sig åt är av den enklare sorten. Barnfamiljer, och gäster i övrigt, lyser dock med sin frånvaro. När vi äntrar restaurangen är vi de enda matgäster. Å andra sidan får vi välja precis var vi vill sitta i de eklektiska lokalerna som andas år 2002 i vansklig kombination med tidigt nittonhundratal.
Efter tjugo minuter, bortglömning och påstötning hämtar en av oss menyerna i baren. Vinlistan är lång och lovande men inget finns förutom husets. Det har blivit tjall med leveranserna får vi veta. Matmenyn är rejäl och ganska basic, som man kan förvänta sig. Bland förrätterna fångar friterad ansjovis med bearnaisesås vår uppmärksamhet. Vi misstänker Mannerströms-inspiration? När vi väl har beställt går det snabbt att få mat.
Ansjovisen är frasig och god, bearnaisen är inte den sämsta, kombinationen är överraskande bra, men tyvärr ligger det hela på formbröd från eldorado som knappt närmar sig vad man skulle kunna kalla för rostat.Frågan om vi villa ha förrätt och varmrätt samtidigt höjer inte direkt upplevelsen heller. Nåväl.
Huvudrätterna blir burgare (på angus, utlovas vi i menyn) och asiatiskt marinerade revben med honung. Pommes serveras till båda rätterna. Portionerna är gigantiska.
Den väl tilltagna revebensportionen är tyvärr lite seg i konsistensen, ett förkok hade man tjänat på, och marinaden är inte direkt påträngande. Pommesen är dock spänstiga och frasiga och chilimajonnäsen är helt OK.
Burgaren är saftig och har samma fina pommes. Men det liknar mest en dussinburgare som man kan få på O'learys eller liknande. Majskolv och coleslaw får godkänt.
Vi betalar ganska billigt och går hem. Och nu vid åttasnåret har det faktiskt kommit ett par sällskap till uteserveringen, hoppas att deras förväntningar infrias.
Av 10 möjliga poäng:
Mat: 4
Dryck: 4
Service: 2
Miljö: 4
Prisvärdhet: 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar