Även om ägaren och inredningen (fuskskinnsoffor, stolar från 2000-talets början och alpin bardisk) inte direkt utstrålar hipster så gör definitivt ölsortimentet det. Här finns ett stort kvalitetsutbud av flasköl som hela tiden byts ut samt några klassiker och gäster på fat. Flaskutbudet kan beskådas upphängt över och kring ingången. Om man gillar att betala dyrt och få något udda är det inga som helst problem. Detsamma gäller spriten. Vinet är mer av den trivialare sorten, men inte dåligt.
Pubmenyn har klassiker som burgare och fish & chips där pommesen är hemskurna med skalet kvar och hyfsat frasiga. Burgare och fisk kostar vad de bör och är bättre än den genomsnittliga pubburgaren, men inte i världsklass. Man har under hösten uppdaterat menyn med långkokt lammlägg i tomatsås, toppad med feta för ca 170 kronor. Lammet är mört och såsen är fin, men någon enstaka potatis är kall i mitten. Rätten är på det hela taget närande, välbalanserad och kärleksfull. Rapsgris har hittat hit i form av kotlett som serveras med ett härligt sötpotatismos och en rosépepparsås med väl avvägt sting i, en härlig och lagom kreativ vardagsrätt som mättar. I fisksoppan ligger blåmusslor i skal tillsammans med fiskkuber och grädde och det smakar gott.
Ägaren, Rogge, behöver nästan ett inlägg för sig själv, men här recenserar vi ju inte människor utan matställen, så det får vara. Om man skall säga något så är det väl att man inte skall låta sig skrämmas av hans lite hårda stockholmsattityd. Längst där inne finns en god människa som vill ha dig som stammis, gärna på andra sidan bardisken.
Ja, ni märker själva. Hit kommer vi gärna tillbaka, trots den oslipade estetiken.
Av 10 möjliga poäng:
Mat: 6
Dryck: 7
Service: 4, men det är ju en pub
Miljö: 4
Prisvärdhet: 8
