Översten, högst upp i Kronprinsen

Vi får inte glömma att det vita skrytbygget minsann inte var först med höghöjdsmat i Mannaland. I den blåtonade skrapan har man krängt käk ett tag, sedan 60-talet gissar vi utifrån en googling och bardesignen. Överst i segmentet förväntar vi oss dock inte att maten hamnar när vi ställer oss i den inredningsmässigt Stena-Line-inspirerade hisshallen till ordvitsrestaurangen nummer ett. Har man utsikt kan man dra ned på käket tänker vi. Och rätt fick vi.

Brunch är i tanken alltid ett härligt koncept och nog blir man frestad när man läser menyn till detta ståhej, lång som sören är den och till och med chokladfontän lär det finnas. Hur ska man orka? Kan man ta sig igenom det här med stil? Kan man låta bli att blanda allt för vidrigt?

Här finns allt man kan förvänta sig från ett klassiskt svenskt julbord: lax, sill, kallskuret, korv, potatis i alla dess former till, ja till och med som janssons. Lägg därtill kycklingvingar, mozzarella- och tomatsallad, nachos, isterband och yoplaityoghurt på is. Ostbricka finns förstås. Och våfflor som man gräddar själv efter att ha fräst olja ur sprayburk i järnet. Glass av smakerna kokos och mango (nej vi ljuger inte, dessa används också när man kör renodlat exotiskt texmextema). Kakor. Och ja, en chokladfontän att gå loss i. Julbordet möter alltså fredagsmys, frukost, mat-från-alla-världens-hörn-hyllan-på-ica, våffeldagen, sju sorters kakor, chokladspektakel nedsköljt med en rejäl ikeamugg kaffe.

Det låter ju härligt, ingen kan bli besviken. Men ett utbud av denna storlek kräver ju sina kockar, eller? Halvfabrikaten är denna restaurangs räddare. Kycklingvingarna är dränkta i kött- och grillkrydda. Kakorna har personalen bakat på Delicato. Laxen är misstänkt färdigskuren. Fontänen kan man leka med ett tag, men vill man veta vad som eventuellt är i? Men glassen är faktiskt god.

Personalen kan vi dock inte klaga på. Trevliga och lika klassiska som man kan förvänta sig av ett ställe där framförallt den äldre generationen är stammisar och gärna tar med släkten för att fira något mindre jubileum eller liknande. Dessutom är de kvicka, tallrikarna byts på löpande band. Härligt!

Utsikten är förstås mycket god, tyvärr är det lite disigt, men nog skymtar vi ändå brofästet genom de fastkedjade, trasiga kikarna som finns vid samtliga fönsterbord.

Det här är kul, men knappast gott.

Av 10 möjliga poäng:
Mat: 2
Dryck: 1
Service: 8
Miljö: 7 (utsikt 10, inredning 3)
Prisvärdhet: 4

Eatery Social Taqueria

Lite väl optimistiska tack vare ett par AW-glas ramlar vi in på Eatery Social i botten på Malmhattan en fredag. Inget bord finns ledigt i den stojiga och packade lokalen. Vi tar plats i baren och beställer in Coronas och barsnacks, observerar den 80-talsinspirerade svensexan och skålar vidare. En DJ går på, brudgummen dansar macarena.

Barsnacksen är små tortillas lastade med karré med bland annat ananassalsa och friterad torsk med rödkål, salsa och crème fraîche. Karrén är lite torr, torsken är inte friterad nyss, tyvärr. Coronan smakar som den brukar, men drinkarna är bäst.

Efter att vi blivit lotsade genom den med bland annat cykelstyren frejdigt inredda lokalen beställs det därför fler drinkar till resterande tacos: mango och pilgrimsmussla (musslan försvinner, men har bra konsistens),  sötpotatiskräm (gott, men lite uttryckslöst, ingen hetta), kyckling med bönor, grillat kött med bland annat lite övermäktig majonäs utan twist. Alltså, det är inte äckligt, men det är utan tryck och den paradoxala balansen av spretighet som man förvätar sig av mexikanskt.

Personalen är trevlig och effektiv. Maten kommer fort trots anstormningen och kanske är det därför som inte allt känns helt fräscht. Gamla stan goes Mexico?

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 4
Dryck: 7
Service: 8
Miljö: 8
Prisvärdhet: 7

Kompetenta Café Koco

Man kan undra hur det skall gå för kvarteret Caroli, det är sällan man är där och när man väl är det ekar det tomt. På grund av en  kraftig regnskur ställer vi cyklarna och tar skydd i det vita templet med överbyggnad från 60-talet (?). Våra farhågor bekräftas: Cykelcaféet har stängt, Vapiano har stängt, bageriet har stängt, Hamrelius har stängt men gjort en fågel fenix.

Öppnat har dock en avskalad, småhipp och kreativt sorterad tebutik där personalen pratar (amerikansk?) engelska. Vi köper en påse och får information om att samma ägare har ett café i bageriets gamla lokaler. Vi får också en kupong handskriven på baksidan av ett kvitto med utfästelser om gratis kaffe/te och ett enormt sortiment av desamma.

Efter förflyttning till cafélokalen infrias löftena i den avslappnat inredda lokalen. En helt svartklädd, sotarhattsutrustad och prisbelönt barista (enligt affärsinnehaverskan) bryter på danska och serverar vacker cappuccino och perfekt espresso. Det finns också ett bågnande teutbud. Man kan äta en slarvigt uppdukad frukostbuffé, mackor eller snygga cheesecakes. Vi faller för de senare och äter perfekt avvägd lakritsöverdragen halloncheesecake och en mäktig men ändå fräsch
chokladcheesecake (tillsammans strax över 90 kr, gratis kaffe).

Vi beställer i baren, men (HALLELUJA) kaffet och kakan kommer till bordet! Är det inte vansinnigt att svenska konsumenter tolererar vansinniga cafépriser utan en tillstymmelse till service?! Personalen här verkar trivas, viss hemmakänsla infinner sig utan att på något sätt påverka viljan att hjälpa kunder.

Musiken är tillbakalutade covers av bland annat Dylan och lite hög, mycket pga bristen på dämpning i lokalen, vilket i och för sig bidrar till den avslappnade känslan.

Man kan också köpa te och kaffe här. Teet kommer från butiken i gallerian och kaffet nästan bara från lokala producenter: Love Coffee, Solde och St Knuts. Även Drop Coffee ses bakom kassan.

Kompetent, Koco.

Av 10 möjliga poäng:
Kaffe: 10
Kaka: 8
Sevice: 7
Miljö: 5
Prisvärdet: 6