Fina representationsfisken på Johan P

Det finns en plats i mannanland där dukarna är stärkta och vita, såserna feta och representationskorten går varma. I den kaklade, spatiösa matsalen rasslar nypressade vita mässjackor med glänsande kopparknappar mellan borden med vitvinsflaskor i högsta hugg medan sorlet stiger mot taket långt däruppe. På Johan P lever idén om den centraleuropeiska huvudstaden och en konservativ matupplevelse från den fina världen.

Vi kommer tidigt en vardagskväll och efter lite pulande får vi sitta ned om vi lovar att stå opp inom tre timmar, vilket väl får anses vara OK. Det kommer en trevlig människa till bordet och snart finns det uppdukat bubbel, chablis och ostron på is. Tyvärr finns under härligheten också någon form av pappersunderlägg som ska skydda duken vilket förtar lite av lyxkänslan. Jaja. Ostronen är från Frankrike. De kostar 35 riksdaler stycket. De är fräscha. De är goda. Det finns citron till. Den som är imbecill kan droppa tabasco på.

Menyn är lång. Det finns en färdigkomponerad trerätters för 500 kronor (hummersoppa, röding, äppelkaka). Man kan välja mellan en hel hop klassiska förrätter som gubbröra och inlagda sillar, men det finns även stråk av modernitet såsom sojamarinerad röding med pumpa. Skaldjur i alla dess former kommer därefter, tätt följt av klassiska soppor och fiskhuvudrätter såsom senapsstekt strömming, röding med tryffelbuerreblanc, moules frites (förstås) och till och med en fritösrätt. Ett stycke kött finns, men det är knappast aktuellt. En vegorätt i form av den klassiska långbakade rotsellerin med hippa tillbehör har man också klämt in. Vinlistan är lång med dominans åt klassiskt franskt, om vi minns rätt. Ja, gud hjälpe oss, hur skall vi kunna välja? Mycket framstår som frestande och om man hade kunnat hade man velat stanna en vecka.

Hur som helst landar vi i pocherad röding med gräddig sås, kantareller och en potatiskrokett som fått smak av tryffel. Fisken vilar dessutom på havskräftor. Rödingen är lös i lamellerna, såsen är fyllig och rik och åt stuvningshållet. Kräftbitarna är pinfärska och fasta i hullet. Kroketten frasig och krämig. Klassiskt smaskens helt enkelt!

Efter ett par glas vin finns det ändå ett visst sug kvar och det slås runt på både pralin och äppelkaka. Praliner får man plocka själv från en pedistal i flera våningar, härligt! Den är mannalandsproducerad av Jan Hedh och Co. Den smakar därefter. Äppelkakan är tunn och kommer in i ett mäktigt kaneldränkt doftmoln. Äpplena åt det syrliga hållet. Vaniljsåsen krämig och fin. Det hela är lyckat.

Sedan kommer notan. Visst var det gott. Visst är det dyrt med fina fiskar. Men inte så till den milda grad. Vinet visar sig kosta 170 kr glaset, men i menyn finns bara flaskpriser. Äppelkakan går på 150 kronor och trots att det inte är något fel på den är smakar det inte så mycket som det kostar.

Här tas viktiga beslut av män i kostym och kvinnor i dräkt. Men det är uppenbart att någon annan betalar.

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 8

Dryck: 8

Service: 8

Miljö: 6 (klassisk, men kanske ändå lite tråkig?)

Prisvärdhet: 3

Pålitliga B.A.R.

Regnet öser ned och tyngden av en veckas kneg gör gravitationen mer påmind. Att sitta på det fransksvartvita golvet på en lika fransk caféstol och kontemplera över blöta människor som rasslar hem till fredagsmyset är en lämplig aktivitet. Till detta: pålitlig malmömanna i köpenhamnsinspirerad nynordiskhet när den är som bäst!

Det är alltid trevligt och gott på B.A.R. tycker vi. Konceptet är väl inarbetat utan att vara tråkigt och vi föredrar definitivt den mer hemtrevliga och avslappnade stämningen här framför den stela på Bord 13. Vi tycker nog också att kvaliteten här är väl så bra. Det är samma typ av viner och grisfett till brödet, men vi är ju bara amatörer ... och vi vet ju vad ägarna själva säger om saken.

En meny om 4 rätter kostar humana 450 kronor, huvudrätter kring 200 kronor. Det finns ingen tvekan om prisvärdheten i menyn och vi slår till!

Först ur är en smakbit torkat torskskinn med ostronkräm och dillpulver. Rent och fräscht som en havsbris.

I glaset till första rätten hälls en torr, sprudlande äppelcider lagrad på cognacsfat, en mustig, nästan knäckig eftersmak ligger kvar i gommen. Mersmak är lämplig glosa. Första rätten är baserad på vår favoritgrönsak rotselleri som picklats och sotats och får sällskap av krabbkött, en dillkräm och rostade hasselnötter som bryter och harmonierar perfekt. Smaskens!

Att döma av dessa två rätter är den hippa dillen storstilat tillbaka även här på B.A.R.

Som en asiatisknordisk närande och värmande uppenbarelse får vi sedan stekta trattkantareller, krämigt ägg (62,3278963...  grader?), fermenterad vitlök i krämform med potatis, svampbuljong och på toppen torkad riven svamp samt picklade små bitar citronskal. Det är strålande komponerat, citronen bryter perfekt och piggar upp. Vädret hade heller inte kunnat matcha detta bättre. Vinet är naturligt och från Loire, kanske lite i det tamaste laget, men ungt och fräscht.

Vildand med knaprig utsida och rå insida i ett par strimlor får sällskap av ankterrin och pumpakräm. Dessutom rönnbär, hyvlad rå pumpa, pumpafrön och kanske lite väl dominerande hyvlad ingefära (ja, lite asien här också alltså). Till detta ett härligt franskt avföringsdoftande naturvin, som vi i euforin glömt vad det var för något. Gott var det hursomhelst.

Paradgrenen dessert är som förväntat fräsch och vuxen med lila slånbärsglass rullad i bovetekrisp och mandel. Fryntlig vit chokladkräm balanserar. Rosmarinolja finns det också. Det låter kanske konstigt och inte alls som en chokladkaka med grädde. Det är det ju inte heller. Trots allt är desserterna i vårt tycke den svaga delen av de flesta restaurangers register men det här är tillsammans med resten av menyn (trots all sin till synes hipsterskitnödiga kreativitet) sjukt gott. Snabbt slinker den ner, nom nom nom. Man lämnas med en tillräcklig mättnad och sötsugstillfredsställelse utan att helt ha vuxit ur sina byxor. Vi får även här franskt i glasen, mousserande muscat, som sig bör, med intensiv fläderdoft.

Här får man som regel något man inte ätit förut till hög prisvärdhet och alltid intressanta vätskor i glasen. Här är lätt att komma till och tillräckligt, men inte för, stojigt. Dessutom får vi bonusbourgogne när vi dröjer kvar av vår engelsktalande, lagom trevliga och entusiastiska servitör. Bara för att han vill. Bara för att det är trevligt och gött här. Heja B.A.R!

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 8

Dryck: 9

Service: 8

Miljö: 6 (ovanvåningen, det är lite mysigare en trappa ned tycker vi)

Prisvärdhet: 8