Nois

Nois ligger lite anonymt mitt emot Donken där triangeltorget övergår i Möllan. Vi har hört ryktesvägen att det här ska vankas vietnamesiskt och väl inne i lokalen upptäcker vi att här finns mycket, förutom maten, som påminner om Vietnam. Folktätheten ligger nära den smärtande gräns som endast finner motstycke på en Saigonsk gata (minus mopedavgaser). Samtliga bord är upptagna och framme vid disken står och sitter folk i väntans tider. Bakom disken lyser flitens lampa med ett fast starkt sken. Baguetter och sallader produceras i snabb takt. Beställningarna tas upp på ett effektivt, men inte otrevligt sätt vid disken.

Här väljer man mellan klassiska vietnamesiska rätter som den koloniala smörgåskorsningen Bánh Mi, nudelsoppa, vietnamesiska sallader och sommarrullar. Det kostar mellan 65 och 95 pix. Protein är valbart (räka, kyckling, gris, tofu, quorn). Det finns juicer och rootskombucha att dricka.

Det tar 5-10 minuter i lördagslunchrusning att få en Bánh Mi och den till vår gränslösa glädje gästsspelande Bánh xéon. Vi asiensquatar i ett gathörn och som tur är kan vi luta oss mot den första vårsolen för att hålla balansen. Medan vägdammet stiger mot mannahimlen kränger vi i oss godsakerna. 

Bánh Min har grillats på utsidan och fylld med grönsaker, har fin hetta från chilisås och krämig majonnäs. Det mättar härligt i magen men visst borde brödet vara något mjukare för att vara riktigt autentiskt? Rispannkakan är vackert gyllengul och prickigt perforerad av fettsprängd frasighet, precis som det skall vara. Det buljongkokta fläsket, böngroddarna, papayan, myntan, koriandern och fisksåsen blir en tillfredsställande men samtidigt fräsch smakfresk. Tänk vad de kan laga käk, vietnameserna. Vi undrar dock vad isbergssalladen gör där i lådan och önskar oss mer tjoff i fisksåsdressingen. Annars är det som att vara tillbaka i sydostasiens matmecka.

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 7

Dryck: 7

Service: 5 (över disk, men snabb)

Miljö: 5

Prisvärdhet: 8

Charlies hamburgare

Genom hörndörren på gamla Riannas rasar en långhårig malmöit i kavaj ut och deklamerar att pommesen är slut. I korsningen vimlar barnvagnar och män med famnen full av panikinhandlad mjölk. Det är grått och träden har ännu inga blad. Det är söndag i Slottsstaden. Vi behöver lunch och tänker att det trots den eventuella pommesbristen nog är läge att testa en burgare från Charlies burgers. Det har varit proppat med folk sedan man öppnade för några veckor sedan, men idag får vi plats.

Vi beställer i baren där man också kan beskåda barutbudet som ser lovande ut. Det finns några "finare" öl på tapp och desto fler på flaska. Drinkar ska man också kunna få här. Vinsortimentet ser inte heller dåligt ut. Det lovar gott för den förfeststämning man vill ha här om helgkvällarna. Inredningen är bokstavligen bortslipad sedan Riannas slog igen. Nu är dörrfodren obehandlade och betongväggarna "naturligt" gråa. Över borden hänger tidsenligt uttjatade nakna glödlampor och runt dem står de välkända plåtpallarna som här går i blått. Den gula kakelugnen är dock härlig. 

Kvinnan i jeansställ tar emot beställning med ett leende. Tyvärr är det här med pommesen sant men burgare finns det i alla fall. Vi slår till på en skorsten, en original och en vego. Inom minuter står de i papper insvepta härligheterna på bordet. 

Vegoburgaren har man bytt ut sedan dörrarna slog upp och nu är det halloumi och aubergine som gäller. Det är lyckat och riktigt gott, faktiskt. 

Originalet ligger mellan briochebröd, det överlägset bästa burgarbrödet i vår mening. Sallad och tomat är inbäddat i örtig dressing med smak av dragon (?) och det är rejält med picklad rödlök på. Lite väl rejält - association till sillinläggning dyker upp.

Skorstensburgaren har rökig majonnäs. Den kunde dock hängt lite längre i skorstenen tycker vi. Ättiksgurkan ger fin krisp. 

Huvudpersonen köttfärsbiffen är helt OK, med nästan krämig konsistens. Men den hade behövt hårdare stekyta. I mannaland är Tommis hårdgrillade variant ohotad vad det gäller detta. Vad vi kommer ihåg var nog Casuals dessutom bättre än både Tommis och Charlies vad gäller saftighet och komposition. 

Helt ok hamburgare alltså men på det hela taget känns det lite fegt i köket. Vi vill ha mer rök, mer stekyta, hårdare kryddning. Och gärna pommes. 

Heja Slottstadens växande restaurangutbud! Hoppas att kvaliteten snart också når "möllanklass". 

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 6

Dryck: 7 

Service: 8

Miljö: 6

Prisvärdhet: 6

Saiko Express

I Slottsstadens bostadsöken tar man tacksamt emot Saiko express. Idag (dag 2 som man har öppet) verkar det som om allas promenadvägar bär hit. Folk hittar och pekar på sina vänner.  Det blir en del gött snack i kön liksom. Det verkar som om det finns ett uppdämt behov av att samlas kring något här ...

Inredningen är snabbt ihopsatt och minst sagt eklektisk (80-tal möter hipster och Buddha). Juicer i små flaskor står på rad i kyldisken och ser ut som något utomjordingar lämnat efter sig. Skyltarna som beskriver maten ser ut som de är tillverkade på ett australiensiskt backpackerhaks roliga timme. De små borden framför bänken där besökare samspråkar och väntar har man nog hittat hemma hos någon. Utanför vajar skånska flaggan. 

Bakom disken står två trevliga ynglingar. De förklarar gärna och arbetar effektivt med att langa ut chirashi-sushi i fyra varianter. För 90-100 kronor får man ris, grönsaker, lax/räkor/champinjon/griskind. 

Laxen är mycket god, fin i konsistens och chilimajon är det bra tryck i. Grönsakerna är det väl inget fel på, framförallt kålen är krispig och god, men lite tråkigt är det allt. Man blir mätt även om det ser lite lite ut. 

Griskinden är sönderdragen och småstark, åt det torra hållet. Det bästa i denna skål är nog ändå kimchin, krispig och kryddige. Dock saknar vi sås/fukt av något slag. Eventuellt skulle det vara sås, men man glömde? Eventuellt skulle det vara blomkålssvamp också? Vi lyckas inte identifiera det när vi väl är hemma.

Vi får med en rymddryck också. Den är gjord på äpple och persilja och smakar därefter. Den kostar 30 kronor. Den är rätt god men inget man åker till rymden efter.

Sammantaget är det OK sushi för priset. Kanske blir det bättre framöver. Så länge rekommenderar vi originalet.

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 6

Dryck: 6 

Service: 8 (take-away)

Miljö: 4

Prisvärdhet: 4

Lilla Syrien?

Tyvärr hann kom vi inte till hyllade Shamiat innan det brann ned. Nu hastar vi till Bergsgatan en lördag lunch för att inte missa nyöppnade Shamiat fastfood innan någon annan vandal får stök i sinne.

Tidigt finner vi indikationer på att besöket kommer att bli lyckat. Personalen talar inte svenska, men engelska går bra. De verkar glada och entusiastiska. Man antecknar beställningen baklänges och med för oss obegripliga tecken. Vi verkar också vara överens om vad som är gott att stoppa i munnen.

Menyn är ganska lång och vi plockar lite lotterimässigt en shawarma, ett par aubergineröror och en "pirog"(som när vi får den snarare visar sig vara en sorts pizza och inte den finsk/ryska varianten).

Shawarman är inte lika het som sådan vi tidigare ätit, men härligt karameliserad och kryddstinn som sig bör. Den vitlöksbaserade vita kebabsåsen är kraftig. Vi beställer egentligen ris till, men som ni ser blev det pommes. De är inget man behöver komma hit för.

Auberginrörorna är fantastiskt lena härlig rökig överton från grillningen. Den ena är frisk med citronsting och färska tomater, den andra krämig och tillfredsställande. Till dessa kommer pinfärskt bakad pita.

Pirogen är också alldeles färsk, bakad med kryddig tomatsås och någon form av syrisk ost med vad man väl kan kalla färskostkraktär. Något underbakad, men god.

Detta är till viss del "vanlig" kebaberia men till stor del det absolut motsatta. Vi rekommenderar ett besök och inmundigande av framförallt röror. Vi rekommenderar att man inte äter typ pommes eller annat som fransmän antagligen gör bättre.

En av oss har (faktiskt) varit i Syrien och borde kunna intyga eventuell autenticitet. Den intygas. För full autenticitet krävs dock efterföljande magsjuka. Den infinner sig inte.

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 7

Dryck: 3 (läskkyl från the Coca-Cola company)

Service: 7 (lunchstandard)

Miljö: 7

Prisvärdhet: 8

Gastronomi & harmoni

Slottstaden är fortsatt rollatortätt, men successivt dyker allt fler moderna etablissemang upp som svampar ur mannamyllan. Lite avsides på en parallellgata, ett par steg från Regementsgatan mot Ribban till ligger sedan en tid tillbaka Gastronomi & harmoni. Här finns lokala delikatesser såsom chark, ost, honung och marmelader. Man kan få mat caterad och hyra hem en kock. Dagens lunch finns att äta på plats i den träplanksinredda lokalen eller plocka med till självvald lokal.

För 95 kr kan man välja på lammfärsbiffar, lax eller grissida. Det blir gris, denna på gränsen till uttjatade fläskfavorit sedan flera år. Denna version är saftig och lös i hullet, men vi saknar krispig svål. Nötig kokt potatis med skalet på, rödkål samt en härligt frisk äppelsås ackompanjerar. Således inga stora överraskningar, men det gör ju på intet sätt anrättningen mindre aptitlig. Det här är vällagad husman som knappast gör någon besviken. 

Stabil lunch. 

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 7

Dryck: stort urval verkar finnas i kylen, men vi drack vatten. 

Service: 8 (lunchstandard)

Miljö: 7

Prisvärdhet: 7

Saltimporten

Det ligger lite avsides, men att anklaga Saltimporten för att vara svårt att hitta till är ändå orättvist. Följ bara pärlbandet av skägg, fjällrävenryggsäckar och designerarbetande män med lilla-My-knutar på huvudet ut förbi färjeterminalen och du kommer rätt.

Bakom den fönsterklädda ytterväggen ligger den avskalade lunchrestaurangens matsal. Det är lite svårt att hitta dörren, många går och rycker i olika låsta delar av fasaden trots upplysande anslag men till slut lyckas vi ta oss in. Lokalen består av betong, lampor, krokar för jackor samt långbord med tillhörande bänkar i rustikt trä. En tavla har man klämt in också. Signalen är tydlig. Här ligger lunchribban en bra bit över plocksalladen från inköpscentralens aktiebolag.

Liksom gästerna är är kockarna hippt utstyrda och hög bastung musik dundrar fram på Joe and the juice-decibel. Lite för högt alltså. Samtidigt slungas det med en och annan arm bakom disken, så det bidrar i och för sig till urban-familjär stämning. Låt gå. 

För 90 kronor får du bröd och en dagens. Menyn varierar från dag till dag. En vegetarisk rätt gäller för hela veckan. Det finns vin från mannalands egen naturvinsimportör, mannanlandsrostat kaffe och enligt hemsidan även mannalandslakrits. Maten beställs över disk. Det går fort, men så kommer vi också efter den värsta rusningen.

Maten är vacker och serveras i stora skålar/kar (tummen upp). Linser i mustig raguform, eller vad man skall kalla det, är täckt av kräm med distinkt tränötig smak av kallpressad rapsolja, hyvlade gulbetor och finhackade stekta (?) svarta oliver. Det är fantastiskt när man på detta sätt får till en mustig närande vegetarisk rätt. Laxen är hackad och blandad med dill och citron. Ovanpå har man hyvlat blomkål. Laxens konsistens lämnar inget övrigt att önska. Kanske är det inte lika spännande som linserna, men väl så gott och oerhört fräscht. 

Mätta och belåtna ansluter vi till pilgrimerna och vandrar hemåt. Tänk att man kan få så inspirerad och högklassig mat till hyfsad penning! Mannalands bästa lunch? 

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 9

Dryck: 8 (för att vara lunchservering)

Service: 8 (lunchstandard)

Miljö: 7

Prisvärdhet: 8

Nynordisk standard på Atmosfär

Vid Davidshall, vägg i vägg med syskonet Escama ligger Atmosfär. Malmös mellanrättsmoder. Här är inredningen präglad av svart och beige samt tomflaskor. Lite som en ungkarlslägenhet, fast uppgraderad till affärslunch, typ. Vi kommer hit strax efter att man öppnat klockan 17 en vardag för att vi inte har något bättre för oss. Det finns gott om bord utan förbokning och dessutom översvallande välkomnande bemötande från den mannaserverande mannen med mönstermalmöitiska. Go kille. Här sitter familjer som träffar svärsonen för första gången, medelålders vänner i grupp samt ett och annat affärssnackande sällskap.

Mellanrätterna kostar 120-160 pix och finns både i lyxigare varianter med löjrom/foie gras/iberico och lokalt nynordisk anda i form av morötter/betor/jordärtskocka/olingegris/oxkind/nifattar.

Det börjar bäst med nötig fransk chardonnay i glaset och fina frasiga friterade fläsksvålar som dippas i gremolatamajonäs. Gremolatamajonäs visar sig vara en gudomlig frälsning för själen. Ät detta mer i era liv och de blir bättre. Vi lovar.

Det går mycket raskt och innan vi ens hunnit slicka majjon från mungiporna har vi närande jordärtskockssoppa med creme fraiche, chips och tryffel och betor i variationer med de givna tillbehören getost (rökt) och valnötter framför oss. Betorna går inte fel, det är liksom så klassiskt det kan bli utan att vara tråkigt. Det är vackert och välkomponerat. Soppan är mycket god, men lite enformig så det hade räckt med hälften.

Vi fortsätter med torskrygg, grönkål och krämig äggula. Den är liksom soppan närande och trevlig, men för salt. En frisk brytning hade också varit välkommen.

Olingegris med rödkål, färskost och granatäpple blir som ett litet julbord och har dessutom julkryddats. På grisen finns inget att anmärkam men det är liksom vad det är.

Till efterrätt: för en gångs skull en god havtornssorbet, men till den en valrhonachokladkaka som inte riktigt levererar vad det gäller chokladintensitet. Julefterrätten mjuk pepparkaka, lingonsorbet och getost består av en lite för torr pepparkaka (man hade velat steka den i smör liksom) en för tam och mest sötsmakande sorbet men god ost. Kul med jul, men genomförandet haltar tyvärr en aning.

Kanske hade vi vunnit på att ta in lite mer anklever och löjrom, men det är ändå helt klart godkänd mat. Det är som om nynorden här gått in i en trygg lunk. Tänk Lyran fast plankstek (fast gott då alltså).

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 7

Dryck: 7

Service: 9

Miljö: 6

Prisvärdhet: 7

Nordic Street Lunch

Mannanland C har en foodcourt. Den är generellt lite härligare än foodcourts på köpcentrum, för istället för slött ihopslafsad burgare till barnskrik kan man här inta civiliserade smörrebröd, nybakad pizza, asiatiskt etc. under höga valv och träskyltar.

Ok. Det finns Subway och BK och annat mög också. Men känslan är ändå tilltalande gammeldags i den gamla stationen. Man kan, om man anstränger sig, för sitt inre se figurer från 40-talet som vinkar adjö i hattar på sned och välskräddade kappor medan ånga stiger från från loken i bakgrunden.

På lunchen är här packat med folk som vill ha nudelwok och salladsochsmoothies. Den prisbelönta och enligt vår erfarenhet välpresterande food trucken Nordic Streetfood har kö, men inte så lång. Man serverar burgare med sönderkokt kött, rödbetsklämma och grönkålssoppa med västerhavsost.

Eftersom det börjar lacka (mot jul alltså) slår vi till på julburgaren bestående av pulled Olingegris. Den är klar efter humana 5-10 minuter. Grisen smakar redigt med gris. Den har liksom svålövertoner. Konsistensen är ljuvligt mör och nästan blöt. Det är kul att få äta den i denna form men utan sedvanlig BBQ- och läskindränkning. Som sällskap får den röd- och grönkål, senapsdressing och picklad lök. Det smakar gott. Det smakar jul. Det hänger ihop. Bröden är vita och fluffiga och går mot köpebrödshållet, men smakar mer färskt och hembakt. Dessutom värms de på före burgarbygget.

Det är rejäla råvaror i säsong som inte transporterats långt, vällagat, smakrikt och mättande för sina 85 kronor. Den enda kritiken är väl att vi ätit detta X antal gånger de senaste åren, om än inte i julform.

Sammanfattningsvis: infriade förväntningar!

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 7

Dryck: 6 (Helt ok alkoholfritt utbud)

Service: 8 (Snabbmat, ingen bordsservering)

Miljö: 6 (Fler bord behövs på lunchen)

Prisvärdhet: 8