Nois

Nois ligger lite anonymt mitt emot Donken där triangeltorget övergår i Möllan. Vi har hört ryktesvägen att det här ska vankas vietnamesiskt och väl inne i lokalen upptäcker vi att här finns mycket, förutom maten, som påminner om Vietnam. Folktätheten ligger nära den smärtande gräns som endast finner motstycke på en Saigonsk gata (minus mopedavgaser). Samtliga bord är upptagna och framme vid disken står och sitter folk i väntans tider. Bakom disken lyser flitens lampa med ett fast starkt sken. Baguetter och sallader produceras i snabb takt. Beställningarna tas upp på ett effektivt, men inte otrevligt sätt vid disken.

Här väljer man mellan klassiska vietnamesiska rätter som den koloniala smörgåskorsningen Bánh Mi, nudelsoppa, vietnamesiska sallader och sommarrullar. Det kostar mellan 65 och 95 pix. Protein är valbart (räka, kyckling, gris, tofu, quorn). Det finns juicer och rootskombucha att dricka.

Det tar 5-10 minuter i lördagslunchrusning att få en Bánh Mi och den till vår gränslösa glädje gästsspelande Bánh xéon. Vi asiensquatar i ett gathörn och som tur är kan vi luta oss mot den första vårsolen för att hålla balansen. Medan vägdammet stiger mot mannahimlen kränger vi i oss godsakerna. 

Bánh Min har grillats på utsidan och fylld med grönsaker, har fin hetta från chilisås och krämig majonnäs. Det mättar härligt i magen men visst borde brödet vara något mjukare för att vara riktigt autentiskt? Rispannkakan är vackert gyllengul och prickigt perforerad av fettsprängd frasighet, precis som det skall vara. Det buljongkokta fläsket, böngroddarna, papayan, myntan, koriandern och fisksåsen blir en tillfredsställande men samtidigt fräsch smakfresk. Tänk vad de kan laga käk, vietnameserna. Vi undrar dock vad isbergssalladen gör där i lådan och önskar oss mer tjoff i fisksåsdressingen. Annars är det som att vara tillbaka i sydostasiens matmecka.

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 7

Dryck: 7

Service: 5 (över disk, men snabb)

Miljö: 5

Prisvärdhet: 8