Bästergatan

I dessa av migration präglade tider kan det här med härkomst och tillhörighet diskuteras. En av gästerna menar sig verkligen vara från Göteborg. Hans brytning verkar också genuin. Men stadsdelen varifrån kocken kommer räknas enligt honom inte till det "riktiga" Göteborg, tjuvhör vi när de båda munhugger över bardisken på Västergatan. Viktigt? Nja. Mannaiter nöjer sig nog med "norr om Hässleholm" som geografisk referens när man talar om Sveriges framsida, varifrån kock, öl, musik och tydligen också gästerna på denna hemtrevliga pärla kommer ifrån. Inte sedan vårt besök på Ambiance i Vindåkra har vi trivts så mycket, ja här är det riktigt flödigt med västsvenskt gemyt och kamratlighet (men inte på det där påklistradenukrökarviochdrarvitsarsättet ...)

Det finns inget bord, men efter uppmaning på hemsidan har vi trotsat marsrusket och fått plats i baren där man ser hela köket och uppläggningsprocessen nära. Man kan också höra det göttiga snacket mellan kockarna och alltså också diskussionerna med gästerna. Lokalen är rätt så liten, men trevlig och ombonad. Tillbakalutad musik strömmar genom högtalarna och det bjuds på danssteg på andra sidan disken. 4 rätter = 400 kronor. Det pirrar i magen av pepp! 

Vi får grumligt, generöst, Alsace i glasen och nybakade små bröd med smör.

En grovhackad, konsistensmässigt perfekt tartar toppad med dragnomajonäs, palsternacka och på något sätt inlagda gurkbitar. Det är gott som sören. 

Därefter blir det styvare vin till en orgie av krämighet: pocherat ägg som likt ett benediktägg är täckt av ramslökshollandaise, men istället för tråkig brödskiva finns därunder dragen, torr anka, picklad lök och senapsfrön. Det gräsiga vinet och löken behövs verkligen för att bryta av denna fett- och kolesterolfest. Det är gott som sören. 

Sedan bourgogne till torsk vars innertemperatur är korrekt (vi ser att de mäter en hel del därinne i köket och den rasar isär vid minsta beröring). Täckt är denna torsk av ostron- och vitvinssås från himlen och det numera obligatorisk stekta fläsket. En krokett fylld med selleripuré frasar sönder och breder ut sig i all sin krämighet. Där finns också spetskål, spänstig svartrot och murrig kastanj. Hälften av oss tycker att det här med krockett kan man låta vara, hälften av oss tycker att det är rätt så festligt ändå. Det är gott som sören. 

'

Sedan blir det "barnkalas" med moscato d'asti i glasen. Knaprig morotskaka, en kula havtornssorbet med en hätta av chokladkräm slevar man tacksamt i sig till detta. Häri finns också tunt slantad inlagd morot, som tyvärr inte riktigt gör sig till känna mer än som konsistens när man har tre glas vin i kroppen. Det är gott som sören. 

Vi inser snart att vi ätit oss igenom en urtypisk nynordisk meny med alla de beståndsdelar som gjorts populära de senaste åren: ramslök, havtorn, grumliga viner (vitt till kött, rött till fisk), örtmajonnäs, torsk med gris. Men vad gör väl det att det inte är det allra senaste när det är så gott. 

Här är också så trevligt och servicen är god och mån. Gå hit ni mannasmackare!

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 8

Dryck: 7

Service: 8

Miljö: 7

Prisvärdhet: 8 (men mat 9)

Boulebrunch

Det är retur för oss på det här stället. Det är ju liksom poppis att gå hit och både AW och firmafest har anordnats här. När vi kommer in genom dörren från Drottningtorget kvart i brunch slås vi av att det alltid är så packat med folk härinne på boulebaren. Helt lätt att få bana och bord var det inte heller. Kön är lång innan man får bord. Tydligen älskar malmöiterna den otvungna kombinationen av klassiskt franskt kök och sällskapsspel. Det är liksom svennetryggt härinne. Och alla instruerande grabbar är ju så gemytliga.

Brunchen hämtar man själv från bardisken. Den är fryntlig. Här finnes allehanda charkisar. Här frestar en ostbricka (som för en gång skull inte bara består av brie utan också alpost med lite mer tryck i). Här har man gräddat paj. Det finns sallad och bröd. Potatisen är ugnsrostad och fet. Man har också kokat lammgryta med couscous som någon form av blinkning till Marseille. Ja, hela Frankrike ska liksom vara med och trängas. Inget smakar illa. Inget sticker heller ut.

Inredningen är ombonad trots lokalens omfång. Palmer vajar i hörnen. Detaljerna är pittoreskt franska. På väggarna målade budskap uppmanar till värme och gemenskap. Det finns crémant i glasen. Livet är rätt skönt ändå.

Före boulen kan man dessutom kränga i sig våffla med sylt, grädde och nutella. Smeten är nog från pulver, men färgen blir fin om man bara kan hålla sig i skinnet och vänta tills timern piper vid järnen.

Det är en bra brunch. Det är en god brunch. Det är dock ingen sagolik brunch. Det kostar ca 400 kronor för hela kalaset. Men man får ju kasta klot!

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 7

Dryck: 7

Service: 5 (man sköter ju servering själv)

Miljö: 8

Prisvärdhet: 6

Osteria Qui

Det är vardagskväll, trist och inspirationen är väck. Vi går ut istället. I kvarteret ligger Osteria Qui som flera gånger sett inbjudande ut.

Vi får lätt bord, även om det tätnar i leden vad det lider. Personalen har brytning (italiensk??) och håller sig i bakgrunden utan att vara alltför frånvarande eller otrevlig. Inredning: svensk standardkrog.

Husets vin är lite tamt, men inte heller dyrt. Charkplattan är klassisk med mortadella, lufttorkad skinka, oliver, kronärtskocksbottnar och salami. Men vad gör ett stort slabbigt salladsblad i botten under grisköttsskivorna? Piffa mindre och servera gärna mer kött, tycker vi, sallad kan man äta hemma. Å andra sidan kostar den bara 100 pix och lägger man på lite får man allehanda godsaker som tryffelsalami, fänkålssalami och breasola. Så vårt utlåtande kanske mer handlar om bitterhet. Dumsnålt av oss.

Sedan blir det pasta. Rejält med sådan. Rejält med grädde är det också i svamp- och tryffelpastan som hägrar i all sin krämighet under ett snöklätt berg av ruccola. Det är i princip allt man kan önska sig en tarvlig och blåsig vardagskväll.

Blåmusselpastan med tomatsås får kanske inte hjärtat att klappa lika mycket, men musslorna är feta och fina. Tomatsåsen tar över och det blir liksom inte så mycket mussla kvar, även om bilden säger annat. Men det här är ju liksom ett medelhavsproblem generellt, att späcka en ömtålig råvara såsom fisk eller musslor med vitlök och tomat är väl liksom bara inkört. Men synd är det ju. Skit samma, det är ändå rätt gott. Pasta går på strax under 150 spänn. 

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 7

Dryck: 6

Service: 5

Miljö: 5

Prisvärdhet: 7

Veganska Kafé Agnez

Man vill verkligen gilla Kafé Agnez. Konceptet är ju så bra: caféet är centralt beläget bland de pittoreska gathusen på gamla väster, det finns en rymlig innergård med liten scen för lokala artister  och maten är både miljövänlig och helt vegansk. Caféet har dessutom vunnit Nöjesguidens pris för bästa café i regionen flera gånger och finns med i White Guide.

Det är alltså med högt ställda förväntningar vi anländer vid lunchtid en mulen lördag i november. Letar oss igenom det trånga utrymmet vid ingången fram till ett varmt rum med cafédisk och en buffé längs med väggarna. Det är mysigt och ombonat. Tyvärr finns det i princip inga sittplatser inomhus så när vi har fått vår mat förpassas vi ut till den novemberkala innergården.

Tonvikten av utbudet ligger på sötsaker så valet av lunch blir enkelt. Det blir en grillad macka och en dagens, vilket innebär en tomatig sötpotatisgryta med paprika och diverse andra grönsaker och baljväxter. I de 99 kronorna vi betalar för grytan ingår också en ganska matig salladsbuffé och en kaffe på maten.

Mackan är välgjord och brödet gott men lite saknar vi ändå ost och smör. Det är verkligen inget fel på grytan heller, men någon hisnande matupplevelse blir det tyvärr inte. Det är god, varm och närande men känns trots allt lite tråkig och "vegansk" på det dåliga sättet - det vill säga en massa av mer eller mindre oidentifierbara grönsaker som smakar precis som man kan förvänta sig att en sådan massa av grönsaker smakar. Trots det lovvärda med att ha en helvegansk restaurang kommer vi på oss själva med att sitta och undra om inte en klick yoghurt hade suttit fint här för att runda av smaken lite.

Något som också i viss mån förtar upplevelsen är dock också vädret: att sitta ensamma på en fuktig och grå innergård när temperaturen närmar sig minusstrecket är trots allt en helt annan upplevelse än det vore att sitta här på sommaren (även om goda försök har gjorts för att mysa till det hela med filtar och hemkopplade värmelampor).

Kanske var våra förväntningar väl högt ställda för vi lämnar trots allt stället med en känsla av besvikelse. Rejält mätta blir vi dock så kakorna, som faktiskt ser väldigt lockande ut, får vi spara till nästa besök. Under sommaren den här gången.

Av 10 möjliga poäng:

Mat: 4

Dryck: 4

Service: 5

Miljö: 4 (men säkert mycket bättre på sommaren)

Prisvärdhet: 5