söndag 20 september 2015

Översten, högst upp i Kronprinsen

Vi får inte glömma att det vita skrytbygget minsann inte var först med höghöjdsmat i Mannaland. I den blåtonade skrapan har man krängt käk ett tag, sedan 60-talet gissar vi utifrån en googling och bardesignen. Överst i segmentet förväntar vi oss dock inte att maten hamnar när vi ställer oss i den inredningsmässigt Stena-Line-inspirerade hisshallen till ordvitsrestaurangen nummer ett. Har man utsikt kan man dra ned på käket tänker vi. Och rätt fick vi.



Brunch är i tanken alltid ett härligt koncept och nog blir man frestad när man läser menyn till detta ståhej, lång som sören är den och till och med chokladfontän lär det finnas. Hur ska man orka? Kan man ta sig igenom det här med stil? Kan man låta bli att blanda allt för vidrigt?



Här finns allt man kan förvänta sig från ett klassiskt svenskt julbord: lax, sill, kallskuret, korv, potatis i alla dess former till, ja till och med som janssons. Lägg därtill kycklingvingar, mozzarella- och tomatsallad, nachos, isterband och yoplaityoghurt på is. Ostbricka finns förstås. Och våfflor som man gräddar själv efter att ha fräst olja ur sprayburk i järnet. Glass av smakerna kokos och mango (nej vi ljuger inte, dessa används också när man kör renodlat exotiskt texmextema). Kakor. Och ja, en chokladfontän att gå loss i. Julbordet möter alltså fredagsmys, frukost, mat-från-alla-världens-hörn-hyllan-på-ica, våffeldagen, sju sorters kakor, chokladspektakel nedsköljt med en rejäl ikeamugg kaffe.

Det låter ju härligt, ingen kan bli besviken. Men ett utbud av denna storlek kräver ju sina kockar, eller? Halvfabrikaten är denna restaurangs räddare. Kycklingvingarna är dränkta i kött- och grillkrydda. Kakorna har personalen bakat på Delicato. Laxen är misstänkt färdigskuren. Fontänen kan man leka med ett tag, men vill man veta vad som eventuellt är i? Men glassen är faktiskt god.



Personalen kan vi dock inte klaga på. Trevliga och lika klassiska som man kan förvänta sig av ett ställe där framförallt den äldre generationen är stammisar och gärna tar med släkten för att fira något mindre jubileum eller liknande. Dessutom är de kvicka, tallrikarna byts på löpande band. Härligt!

Utsikten är förstås mycket god, tyvärr är det lite disigt, men nog skymtar vi ändå brofästet genom de fastkedjade, trasiga kikarna som finns vid samtliga fönsterbord.



Det här är kul, men knappast gott.

Av 10 möjliga poäng:
Mat: 2
Dryck: 1
Service: 8
Miljö: 7 (utsikt 10, inredning 3)
Prisvärdhet: 4


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar