Generationsäta på Årstiderna

Till dessa källarvalv har Malmöiter under lång tid vallfärdat för institutionell service och mat. Man kommer hit för den stora festen, till exempel när en nia blir noll, precis som vi gör ikväll med hela tjocka släkten. Efter några trappsteg ned under marken tas vi som förväntat emot av en man med galje i hand och kläder byts mot slusk. Långt in i den egentligen ganska stora matsalen placeras vi runt cirkelformat bord med vit duk. Små serveringsbord, avecvagnar, pelare och levande ljus skapar en av de mest konservativa inredningarna i mannaland. Men här är ordentligt ombonat och mysigt.



Menyerna som vi får från början innehåller endast den rekommenderade förbestämda trerättersmenyn och vi får krångla lite och lova vår vitskjortade och förklädesutrustade servitör att stå ut med mindre försening innan vi får beställa individuella rätter. På menyn finns typiska svenska lyxrestaurangrätter såsom filéer, sjötunga walevska, löjrom, steak fries, crème caramel etc.

Vinlistan är klassisk och det tas in säkra kort såsom côtes du rhone och chablis. Eller tas in och tas in, förresten. Väntan på vinet är för lång, om än på något gott. Efter ca 20 minuter har vi i alla fall dryck i glasen, goda små kuvertbröd på assietterna och till slut även en amuse bouhe framför oss bestående av gristerrin, äpplen och pepparrotskräm. Stofila smaker som går hand i hand med övrgt uttryck. Det är gott, men kanske i tamaste laget.

Först ut av rätterna är löjrom med härligt smörig brioche och de givna tillbehören. Här kan inget gå fel. Lyckan är fullständig när man dessutom har en klassisk fransos i glaset. Det äts också rökt råddjursstek med syltade trattkanatereller, fänkål och lingon. Ordnung muss sein.

Servering nummer två: hjortfile, spetskål, potatis- och jordärtskckspuré samt skysås i vilken man hackat ned sidfläsk. Djuret är hantverksmässigt lagat och av god kvalitet, tallriken varm, purén fluffig och krämig. Om man skall vara petig, vilket man väl får när priset passerat trehundrakronorsstrecket, är det lite mycket tryck och rökighet i sidfläsket och den finfina hjorten hamnar i skymundan. Ikväll har marulken på grund av brist bytts ut till hälleflundra, är panchettainlindad och serveras med sauterad svartkol och citronrisotto. Det är så modernt det blir ikväll. Även detta är hantverks- och råvarumässigt fläckfritt.



Till dessert kommer en nyponsoppa som smakar som den man fick som barn, biskvierna är finifna och det fås glass till. Brulépuddingen har knäcksmak och konsistens som man kan förvänta sig, men är kanske lite kall.



Denna institution bör man besöka, men det skall göras vid rätt tillfälle. Här får man nostalgisk klassisk finfransk mat med en hel del svenska råvaror såsom kål, ren och hjort medan stearinskenet spelar över valven. Här får far- och morföräldern det den förväntar sig av en släktmiddag, servicen är korrekt, om än lite väl långsam ibland, och vinlistan bjuder säkra kort. Garanterat skägg-, flanell- och naturvinsfritt. Visst får man hosta upp en del, men dina förväntningar kommer att infiras. Klä upp dig, räta på ryggen och smaka på civilisationen!

Av 10 möjliga poäng
Mat: 7
Dryck: 7
Service: 6
Miljö: 8
Prisvärdhet: 6